BLOGG Emmy Winther

Kärlek är underbart

13 december, 2017

Vi valde att gå olika vägar. I sorgen kändes allt hemskt, vem är jag utan dig och hur kommer mitt liv vara utan att du är en del av det? rädsla skriker, man vet ingenting, allt man gör är att sitta där och vänta, vänta på att vakna upp från mardrömmen. Jag ville inte äta, jag ville inte kommunicera, jag vill ta min sömntablett och slippa känna denna tyngd i min själ. Jag kände mig som levande-död, det kommer inte bli bra igen, jag kommer aldrig känna mig hel igen. – En note från en trasig Emmy en gång i tiden.

Jag hade precis börjat mitt nya arbete, min image är den där clownen, hård som sten men apan i bur som alla skrattar åt. Ringde min mamma för att försöka få ut ord, men allt som kom var tårar. Upprepande gånger fick jag ur mig ”jag vet inte vart jag ska ta vägen”. Jag tog mig till mitt arbete och allt spack. Fan, nu kommer mina nya kollegor tro att jag är en tönt. Jag har nog aldrig känt mig så svag, inte ens den dagen jag stod på min fars begravning och tog ett sista farväl. Det var min första kärlek, klart att min värld sprack. Jag tror att det ungefär tog mig 1,5 vecka att intala mig själv att hey, livet blir bra igen. Jag lyckades trots cykla upp för den där jävla dödsbacken, jag lyckades torka mina tårar och jag lyckades stå på mitt nya arbete och prestera. Prestera en invigning av Mall Of Scandinavia. Jag är fan odödlig. Det är svårt att se saker från ett positivt perspektiv när något får ett slut, det kan handla om vänskap-kärlek-familj. Allt känns skit, man tror att det aldrig kommer bli bra igen. Ett hat föds, ett hat mot personen man egentligen älskar. Hur fan kunde du göra såhär mot mig, hur kunde du lämna mig när du såg hur jag mådde? icke fel att känna detta hat, mer normalt men låt inte hatet flöda för gott då det endast kommer resultera till att det tar din energi.

So what, jag blev en skjuten soldat men jag lärde mig att älska. Jag lärde mig att öppna upp mig, jag lärde mig att kärlek är underbart. Jag lärde mig mycket i mitt tidigare förhållande vilket har tagit bort en del av den här hårda och välbyggda muren som jag byggde upp i tidig ålder. Muren som skulle skydda mig från allt ont men kärlek är faktiskt det bästa som finns. Idag känner mig bekväm och orädd för det mesta, men självklart varsam om mitt hjärta. Känner på något vänster en befrielse i min själv, någon bubbla som istället för hat blivit fylld med kärlek och lycka. Det är fantastiskt och pts, jag är odödlig.

You Might Also Like

Inga kommentarer ännu

Lämna kommentar